Overload, overload, overload...krasch!

Det är kanske det som ligger överst på listan om jag väljer en mera kritisk inställning till bloggar. Flera av er andra har tagit upp att det finns så MÅNGA bloggare och att det är en utmaning att bibehålla kvaliteten i bloggarna, om man har ambitionen att nå ut över den egna familje- eller kompiskretsen. Så sant. Jonas skrev om att det konstaterats att bara en bråkdel av bloggarna verkligen läses. Jag är inte överraskad. Hur ska man orka plöja igenom dessa textmassor som kommer emot en? Jag har redan problem att hinna följa mina studiekamraters, dvs era, bloggar även om de är intressanta och jag gärna skulle läsa dem. Reaktionen blir med jämna mellanrum att bara stänga av.

Som jag skrev i en kommentar i en annan blogg: jag tycker man kunde spara bloggandet i biblioteksvärlden till att ge ett mervärde till den rena fakta som presenteras på en portal. Nyheter och evenemang är för mig fakta, och det tycker jag man bättre kan uttrycka som "faktarubriker" eller "nyhetsrutor" på en vanlig webbsida. En blogg ska vara relativt kortfattad och innehålla något personligt (obs, inte nödvändigtvis privat, utan personligt). Hellre ett underskott på inlägg än en overload, skulle jag säga. Jag tror på att ge kunderna ett biblioteksansikte, och det ansiktet kunde t.ex. uttryckas genom att någon/några i personalen skriver utgående från teman/det vardagliga arbetet/läsupplevelser/musikupplevelser/film, m.m.

Har någon förresten tittat i boken "Varför har inte fler bibliotekarier läderbyxor?"? Den är en lättläst samling krönikor av den svenska f.d. bibliotekarien Christer Hermansson (numera kulturchef i Strängnäs). Han har också gett ut "Ich bin ein Bibliothekar" och ger biblioteken och bibliotekarierna ett ansikte, tycker jag. Något sånt här på biblioteken.fi eller någon annan biblioteksportal skulle inte vara så dumt.